Vad trött man blir...

...på dessa ideliga bensinprishöjningar och räntehöjningar. Jag får en känsla av att vi lever i olika världar, de som regerar, och vi andra som bara bebor vår planet. Bensinpriset styrs naturligtvis av flera olika faktorer, men jag är övertygad om att en mycket viktig faktor denna gång är all hysteri kring det påstådda klimathotet, påeldad av bl a Al Gore. Om jag var delaktig i oljekartellen (varför accepteras den förresten, karteller är ju olagliga...) skulle jag säkert agera likadant, dvs ta ut vad jag kan så länge någon vill - eller tvingas - använda mina fossila bränslen. Räntan blir jag inte heller klok på. Det sägs att det viktigaste syftet med ränteregleringarna är att stävja den inflation, som gärna följer på ökad efterfrågan i en högkonjunktur. Jag hörde nyligen en sympatisk expert uttala, att den inflationsökning vi just nu ser främst är en följd av de kraftigt ökande energipriserna och räntehöjningarna, dvs det vi kallar underliggande inflation! Precis så känner jag också. Varför då fortsätta med att höja räntan? Den inflationsdämpande effekt man eftersträvar har ju redan för länge sedan infunnit sig. Vem har råd att konsumera med dagens bensinpriser och höga bolåneräntor. Alla vi bilister och husägare, dvs de flesta av oss, dignar under dessa bördor. Borta är den framtidstro och relativa trygghet vi alla kände för några år sedan. Någon kände sig manad att bryta idyllen. "Inte kan väl en högkonjunktur och ett så lågt ränteläge bara få fortgå. Det måste vi göra något åt. Vi får sprida lite oro i lägren..." Jag raljerar naturligtvis, men har svårt undgå att tycka, att dagens trista situation till stora delar är konstruerad. Snälla! Kan inte någon med bättre kunskaper och större insikter än jag förklara nuläget för mig...