Ett viktigt val står för dörren

Som gammal politiker rycker det i "propagandatarmen" så här i valtider. Som moderat dito känns det lite extra pirrigt. Enligt opinionsinstituten ser det som vanligt ut att bli en strid på kniven. Det är märkligt, hur landet ideologiskt sett är delat i två praktiskt taget lika stora falanger, och så alltid varit, i vart fall i modern tid. Eller är det rent av logiskt att partierna själva ordnar in sig i två nästan jämbördiga allianser? Jag tycker dock att det är trist med nuvarande ordning, med en 4-procentspärr som lockar till taktikröstning när det börjar dra ihop sig. Jag förordar ett valsystem som kan skapa handlingskraftiga majoriteter. Antingen med höjda spärrgränser som städar bort alltför extrema särintressen, eller ett med flera valomgångar som kan utkristallisera ett vinnande majoritetsparti, och därmed en stark regering.

När jag nu tänker på att vi riskerar att få byta ut den bästa regering vi haft på år och dag mot en, där minoritetsintressen från kommunister och miljönissar kommer att få ohimult stor inverkan på våra dagliga liv, får jag knotter. Att tvingas byta ut Fredrik Reinfeldt mot Mona Sahlin, och Anders Borg mot Tomas Östros, ve och fasa...

Apropå Fredrik Reinfeldt, så är jag mäkta imponerad av karl'n. Den resa han gjort, och den omdaning han genomfört av mitt gamla parti är beundransvärd. Jag sympatiserar verkligen med den förvandling, den modernisering, som skett. Jag kunde inte gjort det bättre själv. Inte bara att en förnyelse behövdes. Att kunna genomföra den, och på så förhållandevis kort tid, är stort. För det fanns motstånd ska ni veta.

Bättre pragmatisk och anpassningsbar, och få sitta vid rodret och välja resmål och färdväg, än motvals och försvarare av gamla dogmer, och bara få agera passagerare på en resa du inte alls vill göra...

Se'n måste jag erkänna, att det finns några ställningstaganden hos mitt gamla parti, som jag idag inte riktigt sympatiserar med. Det ena gäller fastighetsskatten, som vi alltid hävdat är en orättfärdig skatt som måste avvecklas. Vad hände när vi fick regeringsmakten? Ja, inte blev det som vi tänkt...

Det andra handlar om den uteblivna, allmänna arbetslöshetsförsäkringen via skattsedeln. Den borde vara minst lika självklar som sjukförsäkringen. Här är jag högst oklar över flirtandet med LO...

Slutligen den högre beskattningen av pensionärerna? Motivet sägs vara, att det är en kompensation för att det är dyrare att arbeta (jobbavdrag) och att pensionärer inte betalar några egenavgifter. För det första så är de flestas pension redan väsentligt lägre än den inkomst man hade när man jobbade. För det andra så betalar ingen löntagare själv några egenavgifter, eller, som det då heter, arbetsgivaravgifter. Det är arbetsgivaren som påförs denna kostnad. Pensionärens "arbetsgivare" är staten. Det är sålunda något man borde tänkt på, och kalkylerat med, redan i pensionsuppgörelsen...

Jag såg nyligen en enkät som tydde på att bara ca 75% av valmanskåren avser att gå och rösta. Jag vill därför uppmana alla att göra sin demokratiska plikt. Gå och rösta på valdagen, annars har du förverkat din rätt att klaga. Själv avser jag göra vad jag kan för att nuvarande regering ska få sitta kvar!

Oops! Nu glömde jag ju bort att mitt nästa inlägg skulle handla om min brevväxling om universum. Jag återkommer...

Välkommen tillbaka!

Javisst ja, jag har ju en egen blogg...

Det har nu gått mer än ett år sedan jag senast "hörde av mig". Varför då, undrar nog den inbitne bloggaren. Det undrar faktiskt jag med. En förklaring skulle kunna vara, att jag inte haft något särskilt att berätta. Men det är naturligtvis inte sant. Det händer ju massor, hela tiden.

Jag har t ex slutat jobba! Eller egentligen inte. Jag har visserligen börjat ta ut av min pension. Till och med så att jag kan kalla mig pensionär, och få pensionärsrabatt. Men slutat jobba? Absolut inte. Som egenföretagare sedan mer än 20 år är jag van att jobba, och att få jobba som jag själv vill. Det betyder att jag på senare år kunnat ha en tillvaro som ibland liknat pensionärens, och dessemellan varit fylld av jobb. Och så är det i princip nu också. Skillnaden är bara, att jag nu har "lön" även när jag är "ledig", skönt!

Vad jobbar jag då med? Samma sak som jag ägnat de senaste sju åren av min yrkesverksamma tid: Att frälsa människorna från onödiga elräkningar och samtidigt rädda jorden - och klimatet - från riskabel "överhettning". Hur då? Jo, genom att försöka få oss alla att satsa på energisnåla värmepumpar istället för dyr, eller "smutsig", annan värme. Värmepumpen är helt enkelt en fantastisk uppfinning. Vill man inte investera i de dyrare, men långsiktigt effektivare, markvärme- eller luftvattenvärmepumparna, finns ju alltid möjlighet att låta installera en s k luft/luftvärmepump. Ett perfekt luftkonditioneringsaggregat som ofta kan värma ett helt hus till halva kostnaden - och därmed halva elförbrukningen - jämfört med el eller olja!

Vad mer har hänt? Ja, denna för svenska förhållanden högst extrema sommar kan man ju knappast undvika att tala om vädret. Jag har i vanlig ordning tillbringat mesta tiden på Gotland. Därmed är jag ganska van att vinna solligan. Denna sommar utgjorde inget undantag, i alla fall inte från midsommar fram till den 24 juli. Tvärtom slogs värmerekord på värmerekord.  Men se'n... Sista veckan i juli fick vi plötsligt mer än 200 mm regn!!! Under en och samma månad upplevde vi både värme- och regnrekord. Märkligt! Kan det månne vara något med klimatet ändå...

Apropå klimatet, så är jag numera min egen meteorolog. Tack vare SMHI:s och andra "gudars" vädersidor på nätet kan man följa vädrets nycker nästan i realtid. Det jag tittar mest på är satellitbilder över molnområdenas rörelser och radarbilder visande regnområdenas utbredning. Härigenom har jag lärt mig att nästan exakt förutse vädret för åtminstone de närmaste timmarna. Det är då mycket märkligt att konstatera, att SMHI:s prognoser i hög grad avviker från mina. De borde ju ha tillgång till de bästa instrumenten. Mer än en gång har jag besvurit deras "inkompetens"...

Vad mera? Jag har haft ännu en intressant brevväxling med en internationell, och ytterst renommerad, vetenskapsman utifrån mina tankar om universum. Den är definitivt värd att återge, men det får anstå till nästa inlägg, som jag hoppas inte ska dröja alltför länge...