Den
"nya" bild av universum, som nyligen lanserats från Planck-teleskopet, är intressant men tillför egentligen inte särskilt mycket nytt. Den bekräftar i stort den bild som redan fanns. Visserligen återges här universums bakgrundsstrålning, den som sägs härröra från Big Bang, med betydligt högre skärpa än tidigare, men det "nya" utgörs i huvudsak av
smärre justeringar gällande universums materiefördelning och ålder, dvs
den tid som antas ha förflutit sedan Big Bang.
De slutsatser de flesta vetenskapsmän nu tycks dra blir
dock högst motsägelsefulla, och närmast obegripliga, om man inte betraktar universum
utifrån den övergripande övertygelsen,
att vår världsrymd - det egentliga universum - är oändligt och evigt. Detta, det enda logiska betraktelsesättet, innebär att inflationsmodellen
leder oss helt fel, om man med den menar att universum som ren rymd betraktad
varit föremål för inflation. Att tänka sig en expansion av ett redan oändligt
"tomrum" är totalt orimligt. Och är inte heller, enligt mitt sätt att se, en nödvändig
förutsättning för att förklara skeendet. Det inflationstanken ändå
måste anses syfta på, är den uppmätta, häftigt uppkomna, utåtgående rörelsen hos
materien som resultat av tänkta Big Bang.
Dock, glädjande nog, inte minst för mig själv, menar nu Karin Bojs i DN, att
denna ”nya” bild ger ökat stöd för inflationsteorin, så som den lanserats av
Alan Guth och Andrei Linde - och, vill jag tillägga, delvis av mig själv...
Jag gläds särskilt åt följande formulering i Karin Bojs vetenskapsartikel i DN från den 24 mars i år:
"...Andrei Lindhe, som alltså är lite mer dramatiskt lagd, kallar sin version av inflationen för en 'evig fest'. I hans modell kan inflationer nämligen inträffa lite då och då. Nya universa bubblar upp från de gamla i en evigt pågående process. Vår tid har visserligen en början, men det fanns universa före oss. Det ÄR relevant att fråga sig vad som fanns bakom vårt universum, för där kan finnas andra. De nya bilderna från Planck ger i många avseenden perfekt stöd för inflationsteorierna...".
Karin hävdar också att många nu
menar att denna "nya" teori omedelbart borde leda till ett Nobelpris.
I så fall anmäler jag härmed mitt intresse för att få vara med och dela
på detta pris, eftersom denna teori i praktiken är precis vad jag hävdade redan för 30 år
sedan (vilket också läsare av mina tidiga inlägg i denna blogg har noterat). Och om Karin kollar sin e-post ska hon finna, att jag skickade ett mail
till henne för ca 15 år sedan, där jag presenterade mina mer än 30 år gamla tankar...
