"Symmetribrott" - ett brott mot min logik...

Yoichiro Nambu från USA samt Makoto Kobayashi och Toshihide Maskawa från Japan får årets Nobelpris i fysik för sin forskning på symmetribrott. Det har sagts, att om inte detta symmetribrott inträffat i samband med Big Bang, hade inget av det vi idag ser funnits... Det har sagts mycket om vad som finns, och inte borde finnas, i universum. Till exempel hävdas, att det normalt finns lika mycket s k antimateria som materia i universum, att dessa företeelser tar ut varandra, och att ett "normalt" tillstånd alltså är total utsläckning av materia. Före Big Bang fanns sålunda ingenting. Ingen rymd, ingen tid - ingenting... Detta är ett totalt brott mot mitt sunda förnuft och min logik. Att materia finns idag behöver ingen tvivla på. Var fanns den då före Big Bang? Var den bunden av antimateria? Vad blev det av den antimateria som släppte fram materien? Hur går en total utsläckning av materia egentligen till? Har svarta hål någon roll i det hela? Vissa vill t o m få det till att tiden stod stilla före Big Bang. Låter det rimligt? För att något ska kunna hända, t ex en utsläckning av materia, eller en explosion, måste det finnas en tidsaxel. En sekvens, då någon slags "förberedelse" föregår själva händelsen... Jag återkommer till det jag sagt tidigare: Universum är den eviga oändliga rymd, det relativa "tomrum", där allting sker. Materien finns där, men är föränderlig. Vi befinner oss mitt i händelsernas centrum. Med våra begränsade instrument sitter vi på "första parkett" och försöker betrakta det som sker, och försöker förstå. Problemet är "bara", att ett människoliv är alldeles för kort för att uppfatta annat än "brottstycken" av förändring i kosmos. Jesper Sollerman, den kände svenske vetenskapsmannen och astronomen, svarade så här i en brevväxling om mina funderingar: "...Huruvida det sunda förnuftet är en bra värdemätare på en teori om universum är väl ganska oklart. Många stora fysiker, som Einstein, har nog följt en Platonsk inspiration - men kanske är universum inte så enkelt...". Om vi inte ska använda vårt sunda förnuft och vår logik, vad kan vi då använda? Jag tror att vi ibland pratar förbi varandra, när vi talar om universum. Allas våra funderingar skulle avsevärt underlättas, om vi kunde lära oss skilja på rymd och materia. Rymden är evig och oändlig. I rymden svävar materien, och även vi som en del av den. När vi utforskar universum, är det materiens hemligheter vi söker. Härav följer, att Big Bang, om och när den inträffade, bara kan betraktas som en del av en händelsekedja i vår del av universum. Visserligen en ack så dramatisk, och för vår nuvarande existens helt nödvändig, sådan...