Något som numera gör mig minst sagt frustrerad är att behöva ge mig ut med bil i Stockholm i rusningstrafik. Jag försöker i möjligaste mån undvika det, men ibland går det helt enkelt inte. Hur orkar man? Och hur orkade jag själv vareviga arbetsdag under de 13 år jag jobbade i Philipshuset på Tegeluddsvägen?
Idag, i mobiltelefonernas och persondatorernas tidevarv, varför måste "alla" sitta i knät på varandra i dessa enorma kontorskomplex? Varje dag? Det går i regel bra för många, i varje fall "manschett-arbetare", att sköta jobbet hemifrån. Ofta dessutom mycket bättre. Av egen erfarenhet vet jag, att man får mycket mera gjort, när man får sitta ostörd. Självklart behöver man få se sina kolleger i ögonen ibland, ha kreativa möten, men det går att planera in - och måste inte heller ske i egna lokaler. Tänk om vi kunde avkontorisera dessa gigantiska byggnader, och göra om dem till bostäder. Tänk vad resor vi skulle spara. Vad miljön skulle må bra. Liksom vi själva...
När vi någon gång behöver träffas, varför inte ha en telefon- eller videokonferens. Eller varför inte samla personalen och göra en resa tillsammans, lite oftare. Det har vi råd med, om vi slipper dessa dryga kontorshyror.
Nej, arbetslivet behöver organiseras om. Bort med allt onödigt bilåkande - så alla vi som måste ha bilen i jobbet kan komma fram, och slippa bli frustrerade...
2010-12-09
2010-12-08
Mer irriterande...
Tack Benny, gamle vän! Kul att någon vill uppmärksamma det man skriver. Och kul att du håller med, men det var väl väntat, så'na själsfränder som vi är. Ditt bidrag hör väl egentligen hemma bland kommentarer, men jag tycker det är så bra, att jag härmed höjer upp det till ett inlägg på temat "Irriterande". Håll tillgodo:
"Det du skriver skulle lika gärna kunnat vara skrivet av mig själv. Jag har gjort EXAKT samma reflektioner, och drabbats av samma ”missöden”. Dock har jag aldrig haft tålamodet av att vänta i 45 minuter, då min normala gräns för väntan går kring 3 minuter. Därefter ringer jag i allmänhet HK och begär numret till en ansvarig chef, varpå denne icke sällan bereder mig en ”gräddfil”.
De där papegoje-rösterna som låter kunden trycka en harang av siffror innan man kommer till rätt kö (!) kan göra en tokig oavsett om kön är endast kort. Ringer man sedan upp igen, av någon anledning, så vet man ju att man kommer att bli ombedd att efter frågorna ”Gäller det…” trycka först 1, därefter 1, därefter 3, sedan 2… Har ibland försökt trycka t ex 1, 1, 3, 2 (som jag då hunnit lära mig utantill) i snabb följd innan papegojan hunnit babbla färdigt, men se det går inte. Det är hon, och ingen annan, som bestämmer takten i den där dansen.
Utöver att de sedan ideligen uppmanar mig att gå in på deras hemsida, så tjatar de om att de vill jag ska trycka ”1” för att deltaga i en kundundersökning, som skall ge dem möjlighet att ytterligare (!) förbättra sin service…suck…
Det FINNS företag som värnar om sina kunder, t ex mitt försäkringsbolag If och även Skandia. Där säger de efter en liten stund att om man inte vill vänta, så ringer de upp i stället. DET kallar jag kundservice.
En regel jag alltid använder när jag talar med någon mer eller mindre otillgänglig organisation är, att jag inleder samtalet med att be om vederbörandes namn, lämnar mitt telefonnummer och säger åt denne att i det fall vårt samtal bryts (vilket ibland hänt, speciellt när de skall gå och kontrollera något…), så skall han/hon omedelbart ringa upp mig på det nummer jag lämnat.
Det är skönt att åldras, så att man kan börja reta upp sig lite…"
Benny
"Det du skriver skulle lika gärna kunnat vara skrivet av mig själv. Jag har gjort EXAKT samma reflektioner, och drabbats av samma ”missöden”. Dock har jag aldrig haft tålamodet av att vänta i 45 minuter, då min normala gräns för väntan går kring 3 minuter. Därefter ringer jag i allmänhet HK och begär numret till en ansvarig chef, varpå denne icke sällan bereder mig en ”gräddfil”.
De där papegoje-rösterna som låter kunden trycka en harang av siffror innan man kommer till rätt kö (!) kan göra en tokig oavsett om kön är endast kort. Ringer man sedan upp igen, av någon anledning, så vet man ju att man kommer att bli ombedd att efter frågorna ”Gäller det…” trycka först 1, därefter 1, därefter 3, sedan 2… Har ibland försökt trycka t ex 1, 1, 3, 2 (som jag då hunnit lära mig utantill) i snabb följd innan papegojan hunnit babbla färdigt, men se det går inte. Det är hon, och ingen annan, som bestämmer takten i den där dansen.
Utöver att de sedan ideligen uppmanar mig att gå in på deras hemsida, så tjatar de om att de vill jag ska trycka ”1” för att deltaga i en kundundersökning, som skall ge dem möjlighet att ytterligare (!) förbättra sin service…suck…
Det FINNS företag som värnar om sina kunder, t ex mitt försäkringsbolag If och även Skandia. Där säger de efter en liten stund att om man inte vill vänta, så ringer de upp i stället. DET kallar jag kundservice.
En regel jag alltid använder när jag talar med någon mer eller mindre otillgänglig organisation är, att jag inleder samtalet med att be om vederbörandes namn, lämnar mitt telefonnummer och säger åt denne att i det fall vårt samtal bryts (vilket ibland hänt, speciellt när de skall gå och kontrollera något…), så skall han/hon omedelbart ringa upp mig på det nummer jag lämnat.
Det är skönt att åldras, så att man kan börja reta upp sig lite…"
Benny
2010-12-06
Irriterande...
Jag har hittills betraktat mig själv (och även lagt mig vinn om att försöka framstå) som en gladlynt, hygglig, trevlig, social - och tolerant - person.
Men på senare tid har jag mer och mer börjat tvivla på det där med toleransen. Jag vet inte om det har med åldern att göra - jag ska ju ändå snart fylla aktningsvärda 63 - och därmed kanske börjat bli en smula otålig. Man har ju hört talas om att "gamla" människor ibland kan vara rätt odrägliga i sin växande självupptagenhet...
Jag har sålunda märkt att jag irriterar mig på alltfler företeelser i samhället. Min kära hustru, som jag tillbringar nästan varje ledig stund med, påpekar allt oftare att jag börjat irritera mig på än det ena, än det andra, och det irriterar henne.
I brist på annat att skriva om tänkte jag därför ägna ett just nu okänt antal inlägg åt att ge exempel på några typiska sådana irritationsmoment. Du är hjärtligt välkommen att känna igen dig...
Det jag tänker ta upp idag är något som jag retar mig ofantligt på. Nämligen den otroligt dåliga telefonservice vi numera får av våra myndigheter och större företag.
I egenskap av egenföretagare sedan snart 25 år vet jag värdet, för att inte säga nödvändigheten, av nöjda kunder. Jag har satt en ära i att vara tillgänglig, att personligen svara i telefon, att alltid vara behjälplig i en strävan att få behålla kunden. Väl medveten om, att det är denne som ser till att jag har mat på bordet och tak över huvudet.
Därför är det ytterst förvånande att behöva konstatera, att myndigheter och företag i dessa arbetslöshetens tidevarv tycks göra allt för att undvika närkontakt med mig som kund. Istället driver de mig till vansinne med sin "telefonterror". Det vill säga med dessa ständiga dataröster som uppmanar mig till knapptryckning efter knapptryckning, och som i vart och varannat andetag hänvisar mig till den ena hemsidan efter den andra. När man så, efter sju sorger och åtta bedrövelser, äntligen tror man ska få tala med någon, får man beskedet att det tyvärr är samtal före och ombeds att vänta. Har man "tur" får man nu reda på att det är 22 samtal före och att beräknad väntetid är 17 minuter. Har man otur får man sväva i total ovisshet om, hur lång denna väntan kan tänkas bli...
Ringer man då från en mobiltelefon med halvdålig täckning, kan man råka ut för det som hände mig för några månader sedan. Efter att ha väntat i en sådan automatisk "telefonväxel" i 45 minuter, och samtalet precis ska kopplas fram, bryts förbindelsen! Vad gör man? Slår numret igen och bespetsar sig på en total upprepning av hela denna urbota idiotiska procedur? Eller spolar ner telefonen i närmsta toalett...
(Fortsättning följer)
Men på senare tid har jag mer och mer börjat tvivla på det där med toleransen. Jag vet inte om det har med åldern att göra - jag ska ju ändå snart fylla aktningsvärda 63 - och därmed kanske börjat bli en smula otålig. Man har ju hört talas om att "gamla" människor ibland kan vara rätt odrägliga i sin växande självupptagenhet...
Jag har sålunda märkt att jag irriterar mig på alltfler företeelser i samhället. Min kära hustru, som jag tillbringar nästan varje ledig stund med, påpekar allt oftare att jag börjat irritera mig på än det ena, än det andra, och det irriterar henne.
I brist på annat att skriva om tänkte jag därför ägna ett just nu okänt antal inlägg åt att ge exempel på några typiska sådana irritationsmoment. Du är hjärtligt välkommen att känna igen dig...
Det jag tänker ta upp idag är något som jag retar mig ofantligt på. Nämligen den otroligt dåliga telefonservice vi numera får av våra myndigheter och större företag.
I egenskap av egenföretagare sedan snart 25 år vet jag värdet, för att inte säga nödvändigheten, av nöjda kunder. Jag har satt en ära i att vara tillgänglig, att personligen svara i telefon, att alltid vara behjälplig i en strävan att få behålla kunden. Väl medveten om, att det är denne som ser till att jag har mat på bordet och tak över huvudet.
Därför är det ytterst förvånande att behöva konstatera, att myndigheter och företag i dessa arbetslöshetens tidevarv tycks göra allt för att undvika närkontakt med mig som kund. Istället driver de mig till vansinne med sin "telefonterror". Det vill säga med dessa ständiga dataröster som uppmanar mig till knapptryckning efter knapptryckning, och som i vart och varannat andetag hänvisar mig till den ena hemsidan efter den andra. När man så, efter sju sorger och åtta bedrövelser, äntligen tror man ska få tala med någon, får man beskedet att det tyvärr är samtal före och ombeds att vänta. Har man "tur" får man nu reda på att det är 22 samtal före och att beräknad väntetid är 17 minuter. Har man otur får man sväva i total ovisshet om, hur lång denna väntan kan tänkas bli...
Ringer man då från en mobiltelefon med halvdålig täckning, kan man råka ut för det som hände mig för några månader sedan. Efter att ha väntat i en sådan automatisk "telefonväxel" i 45 minuter, och samtalet precis ska kopplas fram, bryts förbindelsen! Vad gör man? Slår numret igen och bespetsar sig på en total upprepning av hela denna urbota idiotiska procedur? Eller spolar ner telefonen i närmsta toalett...
(Fortsättning följer)
2010-11-12
En bra dag...
Det här får sägas ha varit en riktigt bra dag. Förutom att i vanlig ordning ha jobbat en del vid datorn, har jag och kära hustrun hux flux bokat in årets nyårsfirande i Madrid tillsammans med släktingar och vänner. Vi lyckades få såväl flygresan (tack Ryanair) som hotellboendet (tack för tipset, kära Maria) till ett verkligt överkomligt pris. Bortsett från flygplatsen, så har jag faktiskt aldrig varit i Madrid tidigare, så det ska bli verkligt kul att fira nyår på spanska. Det lär bli rikligt med skaldjur har jag förstått. Jag som älskar skaldjur...
Något annat som jag älskar är att prova viner. En så'n lycka då att bli inbjuden till vinprovning som avslutning på dagen. Och vilken provning se'n. Sex olika viner stod på "menyn". Fyra röda och två vita. Som tilltugg serverades tapas. Skinka, korv, kycklingsallad, bröd och tapenade. Rikligt upplagt, och fylldes på hela tiden. Själva vinprovningen var också av det verkligt trevliga slaget. Det vill säga att vi fick prova hur mycket vi ville, och slapp spotta ut. Dessutom var allt, hör och häpna, helt GRATIS! Varför då? Det är tydligen bara att gå med i rätt vinsällskap...
En sak till har jag lärt mig älska idag; SL, ja just det, Storstockholms Lokaltrafik! Vinprovningen skulle äga rum på Östermalm och vi bor som bekant i Västerort. Normalt hade jag tagit bilen, alla gånger, men förnuftet segrade denna gång. Vi skulle ju trots allt dricka vin, och förmodligen en hel del. Jag ljuger inte; trots rusningstiden tog vi oss hela denna sträcka på lite över en halvtimme. Vi hade inte klarat det med bil. Inte på långa vägar. Det ska visserligen sägas, att vi hade en sagolik tur med alla avgångar och byten. Först bussen, från bussen till pendeln, från pendeln till tunnelbanan. Trots att vi inte brydde oss om att kolla en enda tidtabell, var det som om hela resan var minutiöst planerad i förväg...
Jag funderar nu allvarligt på att sälja bilen. Nä, det kan jag förstås inte. Inte med våra frekventa resor till Gotland, och all packning vi släpar på. Se'n behöver jag ju faktiskt bilen i jobbet. Men när vi är i Stockholm kommer nog kärran få stå en hel del i fortsättningen. Och det är SL:s förtjänst. Jag får nog ringa min gamle kompis Christer Wennerholm och gratulera...
Något annat som jag älskar är att prova viner. En så'n lycka då att bli inbjuden till vinprovning som avslutning på dagen. Och vilken provning se'n. Sex olika viner stod på "menyn". Fyra röda och två vita. Som tilltugg serverades tapas. Skinka, korv, kycklingsallad, bröd och tapenade. Rikligt upplagt, och fylldes på hela tiden. Själva vinprovningen var också av det verkligt trevliga slaget. Det vill säga att vi fick prova hur mycket vi ville, och slapp spotta ut. Dessutom var allt, hör och häpna, helt GRATIS! Varför då? Det är tydligen bara att gå med i rätt vinsällskap...
En sak till har jag lärt mig älska idag; SL, ja just det, Storstockholms Lokaltrafik! Vinprovningen skulle äga rum på Östermalm och vi bor som bekant i Västerort. Normalt hade jag tagit bilen, alla gånger, men förnuftet segrade denna gång. Vi skulle ju trots allt dricka vin, och förmodligen en hel del. Jag ljuger inte; trots rusningstiden tog vi oss hela denna sträcka på lite över en halvtimme. Vi hade inte klarat det med bil. Inte på långa vägar. Det ska visserligen sägas, att vi hade en sagolik tur med alla avgångar och byten. Först bussen, från bussen till pendeln, från pendeln till tunnelbanan. Trots att vi inte brydde oss om att kolla en enda tidtabell, var det som om hela resan var minutiöst planerad i förväg...
Jag funderar nu allvarligt på att sälja bilen. Nä, det kan jag förstås inte. Inte med våra frekventa resor till Gotland, och all packning vi släpar på. Se'n behöver jag ju faktiskt bilen i jobbet. Men när vi är i Stockholm kommer nog kärran få stå en hel del i fortsättningen. Och det är SL:s förtjänst. Jag får nog ringa min gamle kompis Christer Wennerholm och gratulera...
2010-08-21
Ett viktigt val står för dörren
Som gammal politiker rycker det i "propagandatarmen" så här i valtider. Som moderat dito känns det lite extra pirrigt. Enligt opinionsinstituten ser det som vanligt ut att bli en strid på kniven. Det är märkligt, hur landet ideologiskt sett är delat i två praktiskt taget lika stora falanger, och så alltid varit, i vart fall i modern tid. Eller är det rent av logiskt att partierna själva ordnar in sig i två nästan jämbördiga allianser? Jag tycker dock att det är trist med nuvarande ordning, med en 4-procentspärr som lockar till taktikröstning när det börjar dra ihop sig. Jag förordar ett valsystem som kan skapa handlingskraftiga majoriteter. Antingen med höjda spärrgränser som städar bort alltför extrema särintressen, eller ett med flera valomgångar som kan utkristallisera ett vinnande majoritetsparti, och därmed en stark regering.
När jag nu tänker på att vi riskerar att få byta ut den bästa regering vi haft på år och dag mot en, där minoritetsintressen från kommunister och miljönissar kommer att få ohimult stor inverkan på våra dagliga liv, får jag knotter. Att tvingas byta ut Fredrik Reinfeldt mot Mona Sahlin, och Anders Borg mot Tomas Östros, ve och fasa...
Apropå Fredrik Reinfeldt, så är jag mäkta imponerad av karl'n. Den resa han gjort, och den omdaning han genomfört av mitt gamla parti är beundransvärd. Jag sympatiserar verkligen med den förvandling, den modernisering, som skett. Jag kunde inte gjort det bättre själv. Inte bara att en förnyelse behövdes. Att kunna genomföra den, och på så förhållandevis kort tid, är stort. För det fanns motstånd ska ni veta.
Bättre pragmatisk och anpassningsbar, och få sitta vid rodret och välja resmål och färdväg, än motvals och försvarare av gamla dogmer, och bara få agera passagerare på en resa du inte alls vill göra...
Se'n måste jag erkänna, att det finns några ställningstaganden hos mitt gamla parti, som jag idag inte riktigt sympatiserar med. Det ena gäller fastighetsskatten, som vi alltid hävdat är en orättfärdig skatt som måste avvecklas. Vad hände när vi fick regeringsmakten? Ja, inte blev det som vi tänkt...
Det andra handlar om den uteblivna, allmänna arbetslöshetsförsäkringen via skattsedeln. Den borde vara minst lika självklar som sjukförsäkringen. Här är jag högst oklar över flirtandet med LO...
Slutligen den högre beskattningen av pensionärerna? Motivet sägs vara, att det är en kompensation för att det är dyrare att arbeta (jobbavdrag) och att pensionärer inte betalar några egenavgifter. För det första så är de flestas pension redan väsentligt lägre än den inkomst man hade när man jobbade. För det andra så betalar ingen löntagare själv några egenavgifter, eller, som det då heter, arbetsgivaravgifter. Det är arbetsgivaren som påförs denna kostnad. Pensionärens "arbetsgivare" är staten. Det är sålunda något man borde tänkt på, och kalkylerat med, redan i pensionsuppgörelsen...
Jag såg nyligen en enkät som tydde på att bara ca 75% av valmanskåren avser att gå och rösta. Jag vill därför uppmana alla att göra sin demokratiska plikt. Gå och rösta på valdagen, annars har du förverkat din rätt att klaga. Själv avser jag göra vad jag kan för att nuvarande regering ska få sitta kvar!
Oops! Nu glömde jag ju bort att mitt nästa inlägg skulle handla om min brevväxling om universum. Jag återkommer...
När jag nu tänker på att vi riskerar att få byta ut den bästa regering vi haft på år och dag mot en, där minoritetsintressen från kommunister och miljönissar kommer att få ohimult stor inverkan på våra dagliga liv, får jag knotter. Att tvingas byta ut Fredrik Reinfeldt mot Mona Sahlin, och Anders Borg mot Tomas Östros, ve och fasa...
Apropå Fredrik Reinfeldt, så är jag mäkta imponerad av karl'n. Den resa han gjort, och den omdaning han genomfört av mitt gamla parti är beundransvärd. Jag sympatiserar verkligen med den förvandling, den modernisering, som skett. Jag kunde inte gjort det bättre själv. Inte bara att en förnyelse behövdes. Att kunna genomföra den, och på så förhållandevis kort tid, är stort. För det fanns motstånd ska ni veta.
Bättre pragmatisk och anpassningsbar, och få sitta vid rodret och välja resmål och färdväg, än motvals och försvarare av gamla dogmer, och bara få agera passagerare på en resa du inte alls vill göra...
Se'n måste jag erkänna, att det finns några ställningstaganden hos mitt gamla parti, som jag idag inte riktigt sympatiserar med. Det ena gäller fastighetsskatten, som vi alltid hävdat är en orättfärdig skatt som måste avvecklas. Vad hände när vi fick regeringsmakten? Ja, inte blev det som vi tänkt...
Det andra handlar om den uteblivna, allmänna arbetslöshetsförsäkringen via skattsedeln. Den borde vara minst lika självklar som sjukförsäkringen. Här är jag högst oklar över flirtandet med LO...
Slutligen den högre beskattningen av pensionärerna? Motivet sägs vara, att det är en kompensation för att det är dyrare att arbeta (jobbavdrag) och att pensionärer inte betalar några egenavgifter. För det första så är de flestas pension redan väsentligt lägre än den inkomst man hade när man jobbade. För det andra så betalar ingen löntagare själv några egenavgifter, eller, som det då heter, arbetsgivaravgifter. Det är arbetsgivaren som påförs denna kostnad. Pensionärens "arbetsgivare" är staten. Det är sålunda något man borde tänkt på, och kalkylerat med, redan i pensionsuppgörelsen...
Jag såg nyligen en enkät som tydde på att bara ca 75% av valmanskåren avser att gå och rösta. Jag vill därför uppmana alla att göra sin demokratiska plikt. Gå och rösta på valdagen, annars har du förverkat din rätt att klaga. Själv avser jag göra vad jag kan för att nuvarande regering ska få sitta kvar!
Oops! Nu glömde jag ju bort att mitt nästa inlägg skulle handla om min brevväxling om universum. Jag återkommer...
Välkommen tillbaka!
Javisst ja, jag har ju en egen blogg...
Det har nu gått mer än ett år sedan jag senast "hörde av mig". Varför då, undrar nog den inbitne bloggaren. Det undrar faktiskt jag med. En förklaring skulle kunna vara, att jag inte haft något särskilt att berätta. Men det är naturligtvis inte sant. Det händer ju massor, hela tiden.
Jag har t ex slutat jobba! Eller egentligen inte. Jag har visserligen börjat ta ut av min pension. Till och med så att jag kan kalla mig pensionär, och få pensionärsrabatt. Men slutat jobba? Absolut inte. Som egenföretagare sedan mer än 20 år är jag van att jobba, och att få jobba som jag själv vill. Det betyder att jag på senare år kunnat ha en tillvaro som ibland liknat pensionärens, och dessemellan varit fylld av jobb. Och så är det i princip nu också. Skillnaden är bara, att jag nu har "lön" även när jag är "ledig", skönt!
Vad jobbar jag då med? Samma sak som jag ägnat de senaste sju åren av min yrkesverksamma tid: Att frälsa människorna från onödiga elräkningar och samtidigt rädda jorden - och klimatet - från riskabel "överhettning". Hur då? Jo, genom att försöka få oss alla att satsa på energisnåla värmepumpar istället för dyr, eller "smutsig", annan värme. Värmepumpen är helt enkelt en fantastisk uppfinning. Vill man inte investera i de dyrare, men långsiktigt effektivare, markvärme- eller luftvattenvärmepumparna, finns ju alltid möjlighet att låta installera en s k luft/luftvärmepump. Ett perfekt luftkonditioneringsaggregat som ofta kan värma ett helt hus till halva kostnaden - och därmed halva elförbrukningen - jämfört med el eller olja!
Vad mer har hänt? Ja, denna för svenska förhållanden högst extrema sommar kan man ju knappast undvika att tala om vädret. Jag har i vanlig ordning tillbringat mesta tiden på Gotland. Därmed är jag ganska van att vinna solligan. Denna sommar utgjorde inget undantag, i alla fall inte från midsommar fram till den 24 juli. Tvärtom slogs värmerekord på värmerekord. Men se'n... Sista veckan i juli fick vi plötsligt mer än 200 mm regn!!! Under en och samma månad upplevde vi både värme- och regnrekord. Märkligt! Kan det månne vara något med klimatet ändå...
Apropå klimatet, så är jag numera min egen meteorolog. Tack vare SMHI:s och andra "gudars" vädersidor på nätet kan man följa vädrets nycker nästan i realtid. Det jag tittar mest på är satellitbilder över molnområdenas rörelser och radarbilder visande regnområdenas utbredning. Härigenom har jag lärt mig att nästan exakt förutse vädret för åtminstone de närmaste timmarna. Det är då mycket märkligt att konstatera, att SMHI:s prognoser i hög grad avviker från mina. De borde ju ha tillgång till de bästa instrumenten. Mer än en gång har jag besvurit deras "inkompetens"...
Vad mera? Jag har haft ännu en intressant brevväxling med en internationell, och ytterst renommerad, vetenskapsman utifrån mina tankar om universum. Den är definitivt värd att återge, men det får anstå till nästa inlägg, som jag hoppas inte ska dröja alltför länge...
Det har nu gått mer än ett år sedan jag senast "hörde av mig". Varför då, undrar nog den inbitne bloggaren. Det undrar faktiskt jag med. En förklaring skulle kunna vara, att jag inte haft något särskilt att berätta. Men det är naturligtvis inte sant. Det händer ju massor, hela tiden.
Jag har t ex slutat jobba! Eller egentligen inte. Jag har visserligen börjat ta ut av min pension. Till och med så att jag kan kalla mig pensionär, och få pensionärsrabatt. Men slutat jobba? Absolut inte. Som egenföretagare sedan mer än 20 år är jag van att jobba, och att få jobba som jag själv vill. Det betyder att jag på senare år kunnat ha en tillvaro som ibland liknat pensionärens, och dessemellan varit fylld av jobb. Och så är det i princip nu också. Skillnaden är bara, att jag nu har "lön" även när jag är "ledig", skönt!
Vad jobbar jag då med? Samma sak som jag ägnat de senaste sju åren av min yrkesverksamma tid: Att frälsa människorna från onödiga elräkningar och samtidigt rädda jorden - och klimatet - från riskabel "överhettning". Hur då? Jo, genom att försöka få oss alla att satsa på energisnåla värmepumpar istället för dyr, eller "smutsig", annan värme. Värmepumpen är helt enkelt en fantastisk uppfinning. Vill man inte investera i de dyrare, men långsiktigt effektivare, markvärme- eller luftvattenvärmepumparna, finns ju alltid möjlighet att låta installera en s k luft/luftvärmepump. Ett perfekt luftkonditioneringsaggregat som ofta kan värma ett helt hus till halva kostnaden - och därmed halva elförbrukningen - jämfört med el eller olja!
Vad mer har hänt? Ja, denna för svenska förhållanden högst extrema sommar kan man ju knappast undvika att tala om vädret. Jag har i vanlig ordning tillbringat mesta tiden på Gotland. Därmed är jag ganska van att vinna solligan. Denna sommar utgjorde inget undantag, i alla fall inte från midsommar fram till den 24 juli. Tvärtom slogs värmerekord på värmerekord. Men se'n... Sista veckan i juli fick vi plötsligt mer än 200 mm regn!!! Under en och samma månad upplevde vi både värme- och regnrekord. Märkligt! Kan det månne vara något med klimatet ändå...
Apropå klimatet, så är jag numera min egen meteorolog. Tack vare SMHI:s och andra "gudars" vädersidor på nätet kan man följa vädrets nycker nästan i realtid. Det jag tittar mest på är satellitbilder över molnområdenas rörelser och radarbilder visande regnområdenas utbredning. Härigenom har jag lärt mig att nästan exakt förutse vädret för åtminstone de närmaste timmarna. Det är då mycket märkligt att konstatera, att SMHI:s prognoser i hög grad avviker från mina. De borde ju ha tillgång till de bästa instrumenten. Mer än en gång har jag besvurit deras "inkompetens"...
Vad mera? Jag har haft ännu en intressant brevväxling med en internationell, och ytterst renommerad, vetenskapsman utifrån mina tankar om universum. Den är definitivt värd att återge, men det får anstå till nästa inlägg, som jag hoppas inte ska dröja alltför länge...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)