Välkommen tillbaka...

Hej igen kära läsare (om jag nu har några kvar)! Jag befinner mig fortfarande här, mitt i "mitt" universum, även om det känns som eoner sedan jag skrev något här på min blogg. Märkligt att det blir så sporadiskt. Jag som gillar att skriva, att dela med mig av mina tankar och erfarenheter. Men det är väl så, att utvecklingen av "sociala medier" - och mitt deltagande där - helt tagit över. Snabbheten och enkelheten, särskilt i kombination med dagens smarta telefoner, är ju överlägsen liksom möjligheten till spridning av ens inlägg, vilket är något jag fått erfara bara de senaste dagarna... 

Jag är tidvis rätt aktiv på Twitter. Särskilt när det handlar om sport och politik - oftast i samband med vissa direktsända TV-program - tar jag gärna chansen att "lufta" mina tankar och idéer. Senast jag twittrade var under den nyligen TV-sända Idrottsgalan. Ofta är jag kritisk, men här gav jag främst uttryck för mina positiva intryck av de idrottsmän - främst kvinnor - som belönades för sina fantastiska prestationer. Jag dristade mig då även till att berömma vår nya unga miljökämpe, Greta Thunberg, för hennes för sin ålder ovanligt mogna och säkra framträdande som presentatör av de nominerade till årets idrottsledare...

Och det var då det inträffade. Det oväntade och helt osannolika, att min telefon började gå fullkomligt "bananas"! Den plingade i ett för att signalera att någon tydligen gillat mitt inlägg. Och så till den milda grad att jag blev tvungen stänga av ljudet! Jag är normalt glad om några enstaka individer noterar mina inlägg. Idag, två dagar sedan sändning, har detta mitt inlägg setts av 63 000 läsare (!), och antalet stiger hela tiden. Fullkomligt häpnadsväckande. Det går liksom inte att fatta vilka möjligheter till kommunikation detta medium ger. Och vilken uppmärksamhet och genomslagskraft vissa företeelser kan få, som nu Greta... 
Vill man, så är det tydligen bara att "surfa med på vågen"!

Puh! Åter till min blogg. Fördelen här är förstås möjligheten att få bre' ut sig. Att få bli lite mångordig, att gå på djupet, att balansera och nyansera. Twitter fungerar som sig bör, som fåglar på en gren, och de är ju sällan "långrandiga", utan kör mest med korta, enstaviga "meningar", typ "kvivitt" och "pip-pip". Det är väl i stort sätt bara koltrasten som låter höra lite längre haranger. Men då låter det ju å andra sidan också som musik för örat!

Mitt "nyårslöfte" får därför bli att höra av mig lite oftare för att här sprida mina tankar, som musik för de öron som  eventuellt behagar "lyssna"...

På snart återhörande!