Visar inlägg med etikett Big-Bang. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Big-Bang. Visa alla inlägg

2008-10-21

Varför krångla till det?

Jag hävdar ju som bekant, att vetenskapen ofta hittar onödigt krångliga förklaringar på universums gåtor. Hur uppstår till exempel idéer som mörk energi, mörk materia, symmetribrott och antimateria? Att vi kanske inte borde finnas till, att ingenting borde finnas? Att allting startade med Big-Bang? Finns det egentligen några som helst belägg för sådana påståenden? Själva utgångspunkten är att universum från vår horisont synes "expandera". Vad menar vi då med "universum"? Som jag berört tror jag att vi pratar förbi varandra. Själv är jag övertygad om att universum i grunden är ett oändligt "tomrum", som därmed per definition inte kan expandera. Det som gör att "allt" synes utvidga sig, är det "glesnande" av materien vi kan observera i vårt "närområde". Av detta drar vi den i och för sig naturliga slutsatsen, att all materia en gång måste ha befunnit sig på en och samma punkt i universum. Men varifrån kommer den häpnadsväckande tanken, att ALLTING startat i denna punkt vid en given tidpunkt? Just det antagande som jag misstänker föranlett oss att "uppfinna" sådant som mörk energi, mörk materia och antimateria i ett desperat försök att få denna ytterst märkliga ekvation att gå ihop... Känns detta rimligare att tänka sig, än att vi befinner oss i ett oändligt och evigt universum, där det vi uppfattar - och tolkar - bara rör en avgränsad händelse, i en evig kedja av händelser, styrda av egenskaper hos materien? Den egentliga fråga vi bör ställa oss är därför: VAD ÄR MATERIA? Här på jorden upplever vi för tillfället en förhållandevis balanserad, om än komplex, form av materiesammansättning, som samtidigt är själva förutsättningen för att vi lever. Tillsammans med en annan helt avgörande faktor, den våldsamma och ogästvänliga "materieklumpen" solen, som på behörigt avstånd skänker oss den precis rätta temperaturen. Annars formligen "kokar" universum av ständiga materieutbrott och d:o sammandragningar. Hur mycket materia finns det, frågar vi oss. Ja, i ett oändligt universum finns det naturligtvis oändligt mycket, om än förhållandevis glest och ojämnt fördelat... När vi forskar ställer vi upp hypoteser, som vi genom försök och empiriska studier försöker belägga. Problemet här är, att med den relativa tröghet olika händelser inträffar i ett "astronomiskt" perspektiv, hinner vi inte uppfatta särskilt mycket. Ta stjärnhimlen t ex, hur mycket ändrar den sig under en mansålder?
Även om vi ännu inte avslöjat materiens innersta väsen, varför litar vi inte på det vi ser, utifrån de naturlagar vi känner? Varför ägnar sig så många åt att "krysta" fram allehanda ogrundade förklaringar på universums "gåta"?
Apropå "krystade" förklaringar, här ett exempel på en sådan, som mycket väl kunde värkts fram hos en eller annan livsfilosof (och kanske även så gjorts):
Universum finns bara i ditt huvud! Allt du ser och allt som sker är bara fantasier, hjärnspöken. Din värld är påhittad, från början till slut. Du drömmer...
Smaka på den. Det är ju visserligen sant, att alla våra intryck filtreras och bearbetas i hjärnan. Så i teorin skulle du kunna vara den enda varelsen i - ja, var då? Nej, vi får nog tro på att vi finns. Att det vi ser är verkligt. Att jag är här och du är där. Vi får helt enkelt göra det bästa av det enda liv vi fått (och någonsin kommer att få). Njuta av allt det fantastiska materien åstadkommit här på jorden. Och fortsätta försöka lösa dess innersta gåta.

2008-09-01

Gravitationen och "rumtidens krökning"

Jag har just sett "Gravitationens gåta" på svt2. Eftersom jag har stort intresse för allt som rör sig i universum (vilket ni som följt min blogg redan listat ut), bänkade jag mig med spänning framför TV:n. Programmet var intressant, men i vanlig ordning håller jag inte riktigt med om alla slutsatser... Vi fick veta att redan Isac Newton på sin tid i stort listat ut principerna för gravitationens inverkan på himlakropparna i universum. Men samtidigt att hans beräkningar, i skenet av dagens mer exakta mätinstrument, inte var på pricken rätt. Vi fick också veta att Albert Einsteins största bedrift i sammanhanget var upptäckten av "rumtiden" och dess "krökning", dvs att tid och rum sägs hänga samman likt en "väv" som påverkas av gravitationen. Bland annat hävdade han att tiden går olika fort beroende på hur stark inverkan gravitationen har. Som bevis för att Einstein hade rätt anfördes en särskild företeelse kopplad till dagens GPS-teknik. Nämligen det faktum, att tiden ombord på de stationära satelliterna visat sig gå lite fortare än tiden här nere på jorden, och att klockorna däruppe sålunda ständigt måste korrigeras. Tiden skulle alltså, precis som Einstein förutspått, gå fortare ju svagare inverkan gravitationen har. Som ett ytterligare bevis för rumtidens krökning angavs en nyligen gjord upptäckt av en "dubbelgalax" ca 7 miljarder ljusår bort, där den ena galaxen visade sig vara en identisk "spegelbild", eller snarare "hägring", av den andra. Förklaringen var, att ljuset från den fjärran galaxen på sin väg mot jorden krökts på båda sidor om en stor galaxhop, till följd av dess oerhört starka gravitation, och sålunda avtecknade sig som två identiska galaxer bredvid varandra. Man kan givetvis tala om "rumtidens krökning" och "sammanbindande väv" om man vill, men jag anser fortfarande att det är att krångla till sakernas tillstånd. Utan att vi idag kan förklara fenomenet, så är gravitation kopplad till materia ett konstaterat faktum. Likaså att styrkan hos gravitationen är direkt relaterad till mängden materia och tätheten hos materien. Alltså är det inte så märkligt, att ljuspartiklar (fotoner) som med ljusets hastighet passerar ett starkt gravitationsfält på sin väg mot jorden, böjs av en aning. Tiden då? Varför förefaller tiden gå olika fort under inverkan av olika starka gravitationsfält? Vi försöker ju mäta tiden med olika, i och för sig sofistikerade men ändå av människohand tillverkade, instrument. Jag tycker därför inte det är märkligt, att även dessa instrument låter sig påverkas av gravitationen, t ex i form av ökad "tröghet"... Jag menar så här: För en neutralt placerad och "opåverkad" tidtagare ute i det för övrigt "tomma" universum går tiden alltid rätt - och konstant! Det är våra klockor som kan påverkas att gå "fel". Det är olika händelseförlopp som påverkas av t ex gravitationen. Det övergripande tidsförloppet är alltid konstant. Hur vi sedan väljer att mäta tiden är en helt annan sak (se tidigare inlägg)! Vad är då gravitationen? Man har nu börjat söka i det subatomära fältet, dvs i mikrokosmos, och tala om en "kraftpartikel" benämnd gravitonen. Det må så vara, men när man hävdar att gravitonen tidvis skulle kunna befinna sig i en helt annan dimension än det "normala rummet" i vårt universum, då drar jag öronen åt mig... Vad är det då vi ser, när vi studerar mikrokosmos? Vi människor är i ett lustigt mellanläge. Vi befinner oss i dubbel bemärkelse "mitt-i-universum". Mitt emellan det oändligt stora och det oändligt lilla. Tänk dig att du hade tillgång till världens starkaste elektronmikroskop (ännu ej uppfunnet). Fokusera på den hårda ytan av en slipad diamant och öka förstoringsgraden successivt i det oändliga. Vad kommer du att se? Kommer du någon gång att få se den subatomära elementarpartikel alla letar efter. Jag tvivlar, eftersom allt (åtminstone i teorin) kan delas upp i mindre beståndsdelar... Dessutom, i mikroperspektivet bör det till slut bli mycket svårt att lyckas fokusera på någonting "materiellt", eftersom det relativa avstånden mellan partiklarna på molekylärnivå lär likna avstånden i vårt solsystem. Det är svårt att diskutera dessa frågor utan att beröra företeelsen Big-Bang. Även i detta TV-program föll man i fällan att betrakta Big-Bang som "tidernas begynnelse", dvs alltings början. Du som läst min blogg vet att jag inte håller med. Big-Bang var enligt mitt sätt att se bara början på en viss materieexpansion i en viss del (vår del) av det oändliga universum. En kraftig expansion föregången av en lika kraftig sammandragning till följd av ofattbart kraftig gravitation, dvs ett "gigantiskt" svart hål som "exploderade". Det jag undrar är, vad det var för "droppe" som fick "bägaren" att rinna över för sådär 14-15 miljarder år sedan...