Visar inlägg med etikett S:t Eriks ögonklinik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett S:t Eriks ögonklinik. Visa alla inlägg

2011-06-11

Efterdyningar...

Påsken blev alltså inte så glad - kraftig förkylning, och ögonproblem på det...

Jag fick som sagt en ny tid hos ögonkkliniken på kvällen den 26/4. Åkte dit och fick snabbt komma in till en sköterska. Denna gång en man, som nu förberedde sig på att ge mig ögondroppar. Jag frågade för säkerhets skull, vilken styrka han tänkte ge mig. "Den vanliga", svarade han. "Om det betyder, att jag inte får köra bil på tre dagar, så funkar tyvärr inte det. Jag har blivit lovad en svagare variant", sa jag. Han protesterade först, men försvann sedan ut en stund. När han återkom, var det för att ge mig den svagare dosen, och dessutom bara i vänster öga, vilket skulle visa sig vara ett lyckodrag. Jag fick sitta ner en halvtimme i väntrummet. För varje minut som gick såg jag allt suddigare på ögat. "Hans Dorfh" ropade så en röst. Först reagerade jag inte. Hans Dorfh, det är ju faderskapet. Är han också här? Efter några sekunder gick det upp för mig, att rösten bara rationaliserat bort "Owe". Det är ju inte lätt för en utomstående att veta, att Hans Dorfh är en helt annan person.

Alltnog, ögonläkaren visade sig vara en ung, ytterst trevlig, "spoling". Efter att ha tittat i mitt "sjuka" öga, sa han: "Du har en aning begynnande gråstarr". (Inte oväntat, då båda föräldrarna drabbats, och jag dessutom tyckt mig märka en viss försämring av synen på just vänster öga den senaste tiden). "Men jag kan glädja dig med att näthinnan är intakt. Däremot har du råkat ut för 'glaskroppsavlossning', men det är inget att oroas över. Det drabbar oss alla förr eller senare. Jag själv har levt med det i 7 år...".

När jag så satte mig bakom ratten för att anträda hemfärden, skänkte jag en tacksamhetens tanke till sköterskan, som nöjt sig med att endast droppa vänsterögat. Så suddigt som jag fortfarande såg på det, hade hemresan annars blivit kraftigt försenad.

Den lycka jag nu kände över att ögonen var okej, skulle strax komma att förbytas i något helt annat. Den emotsedda Gotlandsresa, där vi bl a skulle inleda det efterlängtade och välbehövliga arbetet med att bygga ut fritidshusets veranda, blev inte riktigt som vi tänkt. Den blev istället till en "nära-döden-upplevelse", och min värsta pärs hittills. Mer om det i nästa avsnitt...



2011-04-24

Glad Påsk...

...fast den kunde förstås ha varit betydligt gladare. En osedvanligt kraftig förkylning (som denna gång förärats mig av hustrun) har satt ner humöret betydligt. Och dessutom gjort att vi fått ändra våra planer. Vi hade tänkt tillbringa helgen tillsammans med mina föräldrar i Dalarna, men därav blev intet. Som tur var åkte "lillbrorsan", Leif-Ole, upp med sin familj, och kunde vara behjälplig med allt det som måste till när man ska öppna sitt fritidshus för sommaren.

Gun och jag har alltså suttit hemma och hostat och snorat ikapp. Och roligare kan man ju ha det. Till råga på eländet blev jag tvungen att ge mig in till S:t Eriks ögonakut för en stund sedan. Mitt vänstra öga har uppträtt en aning konstigt de senaste dagarna. Jag har haft en smal bågformad "skugga" som då och då uppenbarat sig på vänster sida, särskilt vid hastiga ögonrörelser åt höger. Och så igår kväll kulminerade det med att jag istället för skuggan började se "ljus-flashar". Det är lite svårt att beskriva själva fenomet, men det påminde om den vänstra delen av den tunna corona man kan se vid total solförmörkelse. Flasharna var allra tydligast när jag provocerade fram dem i mörkret, efter att vi gått och lagt oss. En aning skrämmande faktiskt. Särskilt som jag så sent som häromveckan talade med en kund, som just blivit opererad för näthinneavlossning. De symtom han beskrev stämde ganska väl in på mina, och dessutom betonade han vikten av att åka in akut, om man skulle drabbas. Annars är risken stor att förlora synen...

För att få råd ringde jag därför Vårdguiden idag på förmiddagen. Jag var först en aning tveksam till att ringa, dels för att symtomen nu verkade ha lugnat ner sig, dels för att vi ska ha gäster i eftermiddag, varför det vore mycket opraktiskt att bli sittande på S:t Eriks hela eftermiddagen, och överlämna alla förberedelser till Gun.

Sjuksyrrorna hos Vårdguiden var dock rätt bestämda på att jag måste in, och så fick det bli. Efter att ha suttit i väntrummet ca en timme fick jag så komma in till en sköterska. Hon började med att mäta trycket i båda ögonen. Något jag hört är viktigt vid t ex grön starr, men aldrig riktigt förstått, hur det går till. Men det var en extremt snabb, enkel och smärtfri procedur. Jag fick placera hakan på ett stöd, luta pannan mot ett annat och stirra in i en apparat. En "luftpuff" i vardera ögat och saken var klar. Inget fel på trycket, skönt!

Sedan plockade syrran fram en droppflaska, och började närma sig mina ögon. Jag frågade vad som skulle hända. Hon svarade att hon skulle droppa in en lösning för att vidga pupillerna, vilket skulle medföra att jag skulle bli extremt ljuskänslig, och t ex inte få köra bil på tre dagar! Stopp och belägg, sa jag. Jag har ju bilen stående här ute på parkeringen, och måste hem i eftermiddag. Vi har gäster. Dessutom ska jag ta bilen till Gotland på onsdag förmiddag.

Efter viss palaver löste det sig så, att jag fått tid hos ögonläkaren på tisdagkväll, och får dessutom ett mildare dropp, som förkortar "bilförbudstiden" till endast ca tre timmar. Man kan ju undra vad det är för vits med den starkare varianten?